Vid ankommst till kliniken fick hon gå till ett litet rum med fönster i taket bara. Där inne blev hon instruerad att ta av sig till bara trosorna och sedan ta på sig en morgonrock (vit) och ett par tennisstrumpor som låg i morgonrockens ficka.

Här ser ni rummet som hon blev visad till. Två sängar fanns.
Efter en stund kom narkosläkaren in och förhörde henne angående sjukdomar och om hon intog några övriga läkemedel. Det enda hon förtärde var p-piller och omega 3 sedan tidigare. Men eftersom hon blev instruerad att inte äta omega tre månader innan så hade hon slutat med detta. Sedan sattes även en venkanyl (Pvk). Till min förvåning så sattes en liten Pvk och normalt sätt sätts ju minst rosa för att snabbt kunna ge läkemedel.
En liten stund senare kom en sjuksköterska in och gav henne 4 st. T. Alvedon 500mg (paracetamol) och 1st T. Oxycontin (morfin preparat) som hon fick svälja med endast lite vatten.

Ytterligare några minuter kom Läkaren Martin Raychman in och frågade igen angående mediciner och sedan ritade han på hennes bröst. Det såg ut som en fotbollsplan med hur spelarna springer mm. Martin var hur trevlig som helst och skojade med henne flera gånger så att hon kände sig avslappnad. Min vän sa till honom att det kändes som julafton, vilket läkaren tyckte var skojigt att höra.

Observera att han tog bort två av hennes leverfläckar medan hon ändå var sövd. Två gröna prickar ett under hö bröst och ett lite längre ner.
Hon sa att hon redan en kvart efter tablettintaget kände sig lite mysig i hela kroppen (måste ha varit morfin tabletten). Hon fick lägga sina saker i en korg som hon skulle ha efteråt (kofta, sport bh). Efter 10 minuter blev hon hämtad av en narkossjuksköterska som visade henne vägen in till operationssalen och jag fick inte följa med in men hann dock se in i salen. Hon tyckte att det var varmt och skönt där inne och britsen som hon skulle lägga sig på kändes riktigt bekväm. Sedan sprutades läkemedel in i armen och hon fick andas in i masken och därefter somnar hon och drömmer gott.

Min kompis berättade att hon vaknade till av att hon hörde ett pipande ljud från en apparat bredvid. Hon var uppkopplad så att puls och syresättning kunde avläsas. Då hon vaknade pep det en del så sköterskan kom in och plockade bort den och inspekterade hennes förband.
Efter att ha vaknat till fick jag komma in och hälsa på henne. Hon undrade om hon fick stiga upp men det var inte så uppskattat från personalens sida. Ytterligare 10 min fick hon stiga upp och gå in till rummet där hon var när hon på morgonen kom till kliniken och bädda ner sig.
I rummet låg en till tjej som hade genomgått en bröstförstoring fast med mindre implantat (hon hade betydligt mindre kropp). Tjejen hade sin kille med sig som var urgullig mot henne hela tiden.
Symptom: Hon beskrev att symptomen när hon vaknade upp från narkosen var att bandaget och bh satt super spänt över hennes bröst och det var svårt att andas. Men då jag har sagt till henne hur viktigt det är med att djupandas och andas med ett motstånd så hade hon gjort detta med stor möda.
Senare på rummet mådde min vän och hennes granne illa samtidigt och fick då utav narkosläkaren intravenös medicin (Ondansetron) för illamåendet. Senare kände min kompis av att hon hade svårt att andas då allt gjorde så ont och då kom narkossköterskan in och vi fick efter en liten stund smärtstillande (inj. Ketogan) av henne. Först fick hon 1mg Ketogan (utspätt med NaCl) där hon mådde fint och andra gången vid smärta erhölls mer Ketogan men inte utspätt och denna gång mådde hon riktigt illa. När illamåendet blev bättre fick tjejerna Yoghurt, banan och apelsinjoyce som verkade behagas men de åt inte speciellt snabbt ;).
Personalen på kliniken var hur trevliga som helst och väldigt alerta på att titta till dem opererade. Operationen ägde rum c. kl.10.15 och hem åkte vi kl. 16. En annan vän till mig åkte hem bara typ 2 timmar efter operationen så det är väldigt olika hur man känner sig efteråt. Det var tur att jag körde henne men då hon fortfarande var rätt så hög när hon klev in i bilen. På vägen hem fick jag köpa piggelin glass då hon önskade detta sen sov hon hela vägen hem i bilen.

Här ser ni hennes ny opererade bröst. Det är ömt och svullet och hon vågar knappt titta på såret. Blåmärken fick hon också lite men det la sig sen.
Nu berättar hon att det gör ont speciellt när hon lyfta på armarna. Hennes man (som inte hade möjlighet till att vara där för henne denna dag) skulle pyssla om henne under kvällen. Ska bli spännande att få höra hur allt känns i morgon.
ha en toppen kväll allesamms!
Kramar Emy