Mitt flyttliv…
Pappa kom in i syrrans och mitt sovrum och berättade för oss att vi skulle flytta
till Tyskland. Tyskland, tänkte jag och lillsyran? Vad är det för något? Är det en
stad? Lillsyrran frågade mamma om man kan äta Tyskland, vilket fick hela familjen
förrutom mig att skratta högt. Pappa berättade även att han hade växt upp i
Tyskland i en stor stad som heter München och att vi ska flytta till en stad
som ligger 40min därifrån.
Jag minns att jag lekte med Sigenarna i gåtorna på Kroksbäck i Malmö. Min bästa vänn
hette Jennie och hon kom från Rumänien. Henne hade de med 5 års ålder rakat skallen
så hon såg ut som en skinhead. Ingen ville vara vänn med henne för det, men jag
brydde mig inte om att hon var skallig, nä hon var faktiskt riktigt söt.
Den dagen pappa kom med stora lastbilen och alla grannarna hjälptes åt att packa in
sakerna i lastbilen kändes det som en klump i magen. Till min stora förvånan kom
alla grannbarnen med presenter till mig och min bästa kompis Jennie kom med en macka för hon hade inga pengar att köpa något. Även häftiga ligan (de äldre grannkillarna)
som hade utnämnt mig till deras lilla maskott ( då jag var liten och tanig) kom
och gav mig en stor kram och tog förväl. Jag minns att mamma fick rycka mig loss
fran en dörr för att jag vägrade följa med och flytta. Gråt gråt gråt hela vägen till dumma
Tyskland. Alla vänner snurrade i mitt huvud på resan.
Dumma Tyskland…
När vi kom ner till dumma Tyskland så kunde vi inte komma in till vårt lilla
radhus då det inte var färdig renoverat. Ankommstnatten spenderade vi hos vänner
till pappa. Dessa vänner hade barn som var hur dumma i huvudet som helst.
Mimmi och jag blev typ utputtade från gästrummet av barnen som bodde i huset.
De både pratade tyska och engelska viket lät jätte fult. Lillsyrran skrek åt barnen där
att de skulle för faaan lära sig svenska och sluta prata så fult.
Skolan..
Mamma gick med lillsyrran till Kindergarten vilket inte var det lättaste. Mimmi
gömde sig med mig under sängen i vårt sovrumm och de fick släpa ut oss båda.
Min första dag på skolan var väl okej. Det började med fröken Weichenrieder
ropade upp mitt namn Imulu när jag ju heter Emily, hur svårt är det att uttala
mitt namn. Alla barnen i klassen skrattade åt mit namn. Det bästa med första dagen
på skolan var att vi fick en strut med godis som jag bara väntade att få öppna och
äta upp. När det var rast och mina öron nästan hade börjat blöda för jag inte förstod
ett enda ord av det dom sa, gick alla barnen ut på rast med sina stora strutar.
Jag satte mig med alla de andra barnen men åter igen förstod jag inte ett smack.
Godiset var gott. Det gick några år och jag lärde mig till slut det fula språket.
Mamma fick ta många smällar under de första åren. Mycket gråt och hat mot detta
land och när jag tänker tillbaka till den tiden så tycker jag riktigt synd om Mamma
som har fått stå ut med så mycket av oss barn. Min äldre syster Jennie började i
nionde klass i tyskland och hade det svårast av oss alla. Det är ju tuffare när man är
16 år. Men även hon fixade det efter mycket tårar och svett. Anna den äldsta var ju
knappt 19år och bodde kvar själv i Malmö i sverige och jobbade på Statoil. Anna kom
ofta och hälsade på oss i tyskland. Hon jobbade hårt och sparade så hon kunde
komma ner till oss.
Flytten tillbaka till Sverige…
När jag hade gått halva sexan kom pappa återigen in till syrran och mig och berättad
att vi skulle flytta tillbaka till Sverige. NEEEEEEEEEJ skrek både lillsyrran Mimmi
och jag. Nu hade ju allt blivit bra efter sex år i Tyskland. Jag hade hunnit träffa min
första pojkvänn och fått min första riktiga (äkliga slabbiga) kyss och Mimmi hade
massa kompisar. Jag frågade Mamma var vi skulle flytta och hon berätta om att
Pappa hade fått jobb i Malmö och att vi skulle bo hos syrran i hennes tvåa tills
vår egna lägenhet var färdigrenoverad.
Mamma och pappa höll på att stryka med under den flyttiden. Syrran och jag gjorde
det inte lätt heller. Vi gömde oss, kom inte hem från skolan utan hängde hos vänner.
Allt för att inte flytta.
Malmö..
När vi väl hade fått in våra saker hos syrran i Malmö så var det ju nästan dax att
börja skolan. Mamma visade vägen till skolan och jag hittade rätt klassrum. Shit
Damfriskolan i Malmö var den värsta jag någonsin sett. Söndriga rutor, översvämma
skoltoaletter, bara massa människor från andra länder(mixt kompott). Oförskämda
elever och sedan blev jag typ hotad av flera elever fån parallellklassen. Mimmi hade
typ det som jag på i sin klass. Mamma fick stå ut med tjat om att flytta. Mimmi och
jag sa till mamma att vi tänkte endast gå i den skolan till sommaren de var typ 3
månader kvar sen vägrade vi.
Flytt till Höör…
Höör blev alternativet då vi hade kusiner där i samma ålder och det verkade som en
mysig liten håla. Första dagen på kolan kom en Pernilla Ohlsson och tog emot mig
och visade mig runt på skolan. Jag njöt av att allt var mycket lugnare och alla var
så trevliga där. Men ju mer jag gick där ju mer kände jag att jag inte passade in där
utan de var aldeles för snobbigt för min stil. Blev kompis med en tjej från Lund som
Hette Martina Wagener och hon kändes mer som jag. Det blev typ mer hon och jag
mot klassen. När hon sen berättade att hon skulle sluta i halva åttan så rasade min
värld. Gick ensam på lektionerna och mådde piss.
Konfaläger…
I mitten av åttan var det konfirmatinsläger som gällde. Mamma är ju kristen och
troende och försökte få när vi flyttade till höör att bli medlem i svenska kyrkans
unga, men jag passade inte in där heller. De är för övertrevliga och gulle nutt.
Men gick väl med på o bli konfirmerad. Första dagen på konfalägret träffade jag
Anna Sandgren. Hon var lite av en outsider och jag hade tidigare sett henne på
skolan då hon var känd för sitt långa blonda hår och att hon var riktigt snygg. På
lägret frågade hon tyst om hon fick ta sängen bredvid min. Huvudet hängde ner i
golvet. Alla i konfagruppen spred rykten om henne , men jag har aldrig lyssnat på
sånt. Erbjöd henne lite tuggumi och sedan var vi innen i snacket. Vi blev vänner för
livet.
Flytt till en annan klass…
Anna tyckte lätt att jag skulle byta från B klassen till D klassen vilket jag fick.
Det var hur kul som helst att äntligen ha träffat en urtrevlg vänn som förstår en.
Annas föräldrar var i skilsmässa och mina föräldrar reste hela tiden. Annas Mamma
passade mig under större tiden av sommaren och vi drog ner många turer till
Jägersboo för att simma och snorkla.
Första pojkvännen i Sverige…
Kan inte fatta det men hade inte pojkvänn i Sverige förren två år senare efter flytten
till Sverige. Det var en kille som hette Daniel Frej och var några år äldre. Han såg
mycket bra ut, men gud va svårt de var o inte va blyg. Jag märkte snabbt att han
och jag inte passade ihop men vågade inte göra slut. Märkte att nog han också inte
tyckte vi var det bästa paret. Han kom till Ringsjöskolan och hälsade på mig vissa
dagar och kramade mig och pussade mig men hur fan gör man slut var min tanke.
En dag dök där upp en kille som jag inte hade sett förrut Sebastian hette
han. Kunde inte släppa ögonen från honom. Men jag var ju tillsammans med Daniel
fan är jag otrogen nu tänkte jag. Det slutade med att Sebastian visade intresse men
kunde inte säga något eller göra något var förstenad av blyghet innombords. Daniel
dumpade mig för en yngre tjej och Sebastian försökte komma närmare mig men jag
frös och drog.
Jägersbo och mitt längsta förhållande..
Anna panna och jag klättrade in genom staketet på jägers och kom in. Vi lyckades
även slicka stämpel så vi kom in på fiskepuben me. Vi beställde massa öl och cider i
baren och blev asakalasa i bollen. På vägen ut får jag syn på en kille som såg mycket
bra ut. Anna berättade att killens lillebror och hennes lillebror går i samma klass på
jeppaskolan och att killen hetter Oscar Lundberg. Utan någon förvarning går jag och
hånglar upp denna kille och så fortsätter det ända tills de var dax att gå hem. Oscar
frågar mig var jag bor och vi kom fram till att vi bodde på samma gata typ nett
mitt emot varandra. Han och jag blev tillsammans och det blev ett jädrans spring
i gatorna. Det var ju ett lite finare kvarter så folket snackade en massa. Fyllefester
blev det med en massa. Även detta förhållande tog slut.
Bergagymnasiet Eslöv…
Där gick jag i tre år på Handels och administrationsprogrammet. Det var inte kul
att gå där, trivdes inte bra med klassen alls. Men jag träffade min blivande sambo
på en Gymnasiefest. Efter att ha varit tillsammans i ca. ett år hittade i en lägenhet i
centrala Eslöv. Mikael Jensen hette min första sambo. Det var ett bra förhållande
och jag lärde känna toppen människor som Henrik Djurhus, Sussanne, Monika
Ahlgren(numera Lundwall) Åsa Lysell, Åsa Jörgensen och många fler goa människor.
Mike och jag gled mer och mer isär och mina drömmar hade ändrats och även detta
förhållande tog slut.
Flytt tillbaka till Mamma i Höör…
Jaha då var man tillbaka till ruta ett igen. Jag ville ju börja studera och de planer
hade ju inte mitt ex viket också utgjorde en del av att det tog slut.
Flytten till Åsljunga..
Denna gången var det mamma som kom in i rummet och berättade om en ny flytt.
Huset vi bodde i Höör var ett hyreshus och skulle övergå i att säljas i stället. Varken
mamma eller pappa kände för att köpa huset som låg i sutteräng och där trädgården
var helt värdelös att göra något med då den var helt dummt planerad. Därför hade
de hittat ett jätte mysigt hur i Åsljunga och flytten var om en månad. Varken syrran
eller jag kände för att flytta till skogen. Visserligen hade vi våra kristna kusiner i
Örkelljunga men ändå SKOGEN!!! För min del var det ju skit samma då jag ändå
tänkte flytta och plugga innom några månader.
Högskolan…
Jag hade sökt förskoleprogrammet i Malmö på Heleneholm och kom in. När jag fick
min CSN lapp hade jag fått nummret 0666. Det kändes ju inte så bra de att få
djävulens nummer.
Flytten till Malmö..
Då det var svårt att hitta lägenhet i Malmö fick jag bo hos tant Vera i Vellinge.
Bussen gick av från Vellinge till Heleneholm och när jag kom fram till skolan så var
allt så jädrans stort. Sprang vilse typ hela tiden, men till slut hittade jag uppropshallen
Jag kom typ precis i tid. Åsa skulle också plugga samma så hon satt och vikade på mig
Väl satt mig i stolen bredvid åsa så kändes allt helt fel. Lärarna var supertradiga
och allt var gammalt och trist. Jag öppnade min Loka som var genomskakad av allt
sökande och springade så den spruta ner fem pers i aulan. Jätte pinsammt.
Gick i två månader på den skolan och när jag sedan hade min praktik i Helsingborg
med 1-3 åringar så kände jag bara nääää, det är väl inte mitt jobb att fostra små
barn. Jag slutade på Förskoleprogrammet och bestämmde mig för att jobba i stället.
Flytt tillbaka till Åsljunga..
Tillbaks till ruta ett igen, men det kändes bättre än att göra något som jag inte gillar.
Jobbade på Casinot i Malmö och pendlade fram och tillbaka till Åsljunga och då en
dag bestämmde jag mig för att jobba i vården i stället.
Jobbet i vården..
Började hos en kvinna med hemsk sjukdom som behövde personliga assistenter. Kvinnans son hade tydligen gått med mig i samma klass tidigare. Kvinnan blev
sjukare och sjukare och jag kände mig hedrad att få hjälpa henne in i det sista. Pang
där visste jag att de var detta jag skulle syssla med. Mamma är ju sjuksköterska så
jag frågade om jag fick gå med henne och se hur hon jobbar. Det gjorde jag och kände
mer och mer att detta skall jag läsa. Hade tidigare sagt att jag minsann inte skulle
bli som mamma!!!He he
Flytten till Karlskrona…
Hade redan långt innan fixat en studentlya , men en vecka innan skolstart ringer
de upp mig och säger att det råkat bli en dubbelbokning och att jag skulle få vänta
en vecka till innan det blev något ledigt. Som tur hade jag en gammal vänn i
Blekinge som hette Peter Holmström som erbjöd mig soffan i en veckas tid. Peter
och jag hade mycket roligt under den veckan, gick o käkade tillsammans och hade
det jätte mysigt. Jag hade lärt känna peter på en av kyrkans unga träffar som
mamma tvingat mig gå på. Peter var annorlunda än de vanliga kristna som man
träffat. Han var flippig och rolig och galen precis som jag så han o jag blev goda vänner.
När väl skolan började blev jag kompis med många i klassen och allt kändes så super
rätt hela tiden. Allt har klaffat så super bra. Högskolans kårspex gick jag med i och
lärde känna jätte många goda vänner. Jesper Bergman, Henrik Hjelmer, Viktor
tiffany), Ami, Carl Snaar, Yaddi, Anika Jönsson och många fler goda vänner.
Min sambo nummer två och hjärtegryn…
Stod uppe på scenen och repade dans med coreografen Linn och när det var klart
kom en kille upp och hälsade på alla. Mattias Hallström sa han att han hette. WOW
vilken kille och vilka snygga ögon tänkte jag. Till min besvikelse satt hans tjej i
publiken och han höll om henne. Fick ändå slå mig själv i benet för att inte tycka om
honom. Man tar inte andras pojkvänner så är det bara. Men efter ytterligare några
slag på toa så släppte jag honom. Två år senare på en fest dyker Mattias upp. Jag var
trevlig mot honom hade själv pojkvänn då och mides även att han hade tjej så jag ignorerade honom. Han satte
sig närmare mig hela tiden och till slut ville han kyssa mig men sa att jag hade kille
och att han skulle skärpa sig för han hade faktiskt tjej. Fick informationen att han faktiskt var singel efter 5 års förhållande. Då det var dåligt mellan mig och min kille
så tog de förhållande slut. Mattias hängde ju i samm gäng som jag och de ena ledde
till det andra och efter 3 månader blev vi ihop.
Flytten till en tvåa i Karlskrona
Nu har han och jag varit ihop i 2år och 5 månader och även flyttat ihop i en tvåa i Karlskrona. Efter avslutad utbildning fanns inga jobb och jag fick flytta till Malmö
och tackade ja till ett jobb på MAS. Jag hade även ordnat med lägenhet men blev
blåst för någon annan betalade mer under bordet så tjejen som lovade lägenheten
lodsades som om hon iget visste när jag skulle hämta nycklarna. FY va taskigt.
Bodde hos syrran, vänner om vart annat vilket var påfrestande då jag precis
börjat jobba på nytt jobb. Till sluta fick jag återigen bo hos tant vera i Vellinge.
Tant Vera hade haft en stroke och varit på rehab och skulle komma hem två dagar
innan jag skulle flytta in. Jag han nog bo hos henne i några veckor sedan ramlade hon
och vi fick sitta på akuten i 5 timmar i väntan på operation. Jag hälsade på Vera
nästan varje dag och det var påfrestande och ha ett nytt jobb lära känna nya kollegor
och va orolig för tant Vera. När tant Vera kom hem igen var det full rulle med o flytta
möbler så att det var anpassat för henne och gåhjälp mm. Hemtjänsten kom springades
många gånger om dagen och det kändes jobbigt. Vera blev sjuk ett kort tag efter
hemskommsten. Fick lunginflamatin och jag skickade in henne till akuten igen.
Veras ända barn bodde i USA och jag kände att Vera var riktigt risig och dotter fick
komma och hälpa mig, även mamma fick ta ledigt från jobb och hjälpa mig med Vera
innan vi skickade in henne till sjukhuset. Det var en teater, synd om stackars Vera.
Det blev en del pendling upp och ner till blekinge (typ så fort jag blev ledig). Veras
dotter berättade att hon skulle flytta tillbaka till Sverige och ta hand om sin sjuka mamma och jag kände att vi inte skulle få plats i det lilla huset. Sökte andra boenden
och hitta ett rum hos en trevlig tjej Maria Kristensson som hyrde ut rummet i två månader precis lagom till mitt vick gick ut.
Flytten till Karlskrona igen..
Fick ett vick på BB i Karlskrona över sommaren vilket var helt underbart att vara
hemme ige. Tror att jag blev utbränd från tiden på MAS och allt med vera. BB var presic det jag behövde som avkoppling. Alla är nästa alltid glada på den avdelningen.
Flytten till Helsingborg…
Fortfarande inga jobb fanns på sjukhuset efter sommaren i Karlskrona så återigen fick jag söka mig någon annan stans för att få jobb. Helsingborg var det ända stället där jag fick tag på en lägenhet. Trist att återigen vara tvungen att flytta ifrån alla men vad
gör man inte för lite arbetslivserfarenhet.
/Me
