My Way 2 Design

Nu har det snart gått 4v. på mitt nya jobbb och jag anser att jag jobbar enspårigt. Med enspårigt menar jag samma sorts stil som man hade när man lärde sig köra bil, man såg bara rakt fram, väldigt dåligt bak och siderna såg man knappt inte alls. Lite närmare beskrivet så klarar jag med nåd av vanliga rutiner på jobbet men skulle någon av patienterna bli dödsjuka så läggs fokus på detta och de vanliga rutiner glöms nästan bort.

Allt fungerar på nåden och känslan av att något har glömts bort finns hela tiden i huvudet. Normalt tror jag närman är ny!

Alla som har varit nya på ett jobb vet säkerligen hur det känns att vara ny på ett ställe, både spännande och väldigt jobbigt. Har mänskligeheten lärt sig köra bil lär nog jag mig hur man blir en bra ssk.

Situationer som är psykiskt tuffast är när väldigt una människor drabbas av allvarlig/dödlig sjukdom. Att se anhöriga vara så ledsna och att inte kunna göra något åt deras sorg är nog den tråkisgaste biten i mitt yrke.
Häromdagen fick jag ta hand om en äldre härre som skulle genomgå en operation två dagara senare men drabbades av en tyst hjärtinfarkt. Mannen blev snabbt sämmre och mycket trött. Han fick byta rum och en annan ssk fick ta över honom.
Senare på kvällen en kvinna som jag antog var den döende mannens dotter gråta lite längre bort. Jag gick fram och pratade med henne och det visade sig att mannen var döende och för dålig för att genomgå op.
Det känndes hur jobbigt som helst att se kvinnan gråta, så jag kramade om henne och skickade hem henne med föräskran om att hon inte skulle vara ensam hemma. Senare ringde kvinnans man och tackade mig för att jag tog mig tid för hans fru och att det betydde mycket för dem. Att ta sig 5 minuter extra för en medmänniska kan utgöra hela värden för en sörjande! Tänk på det.
Snart kommer mer från mitt yrkesliv! Vi läses snart igen/Emily ssk =)

• Kommentera inlägget... (0)

Nu har karusellen börjat!
Jobbet började med att jag blev varmt välkommnad av en mycket ambitiös tjej som skulle visa runt mig!
Jag tror vi han gå igenom hela sjukhuset på 2 timmar.
Japp det blev översvänning av information i bollen! Den dagen han vi inte mer än att gå runt och kolla in allt som fanns på sjukhuset.

Dagen två började vi smått och kolla lite på rutinerna, de var ju inte alls som på min slutpraktik utan helt rörigt och mycket mer avancerat!
Det gick åt skogen den dagen, kändes nästan som de anställda tyckte jag var en dummer. Som tur var fanns det en del nya som hade börjat jobba på avdelningen som berätta för mig att det kände sig lika dana som jag första dagarna. Det tar ca ett halvår att komma någerluna in i jobbet berätta en trevlig tjej som vars namn jag inte kommer ihåg. Fan…jag och komma ihåg namn hahahah om de bara visste!

Dag tre fick jag gå med en annan sjuksköterska som bara jobbat på avdelningen i ett år som var lite mer villig att förklara och där det inte kändes som om man vore dum när man ville fråga. Lite tuffare i sin yrkesroll känner man sig när man ligger lite i samma nivå i kunskapen. Efter några dagars bredvidgång med henne kände jag att jag saknade min första handledare som hade enorma kunskaper!
Tja det som jag fick göra två veckor fram var typ komma in i rutiner, dela mediciner, tillbereda mediciner, informera patientern om kommande undersökningar som jag bara hade 50% koll på vad det egentligen innebar och massa mer hi hi.

Snart är mina veckor över och jag känner mig som en nybörjare ändå. Chefen på avdelningen kom fram till mig och sa att vi skulle utverdera lite vad jag kan och inte. Det kändes både bra och dåligt, det dåliga är att hon kanske kan dra nytta av att jag inte har större kunskap i detta område genom att inte höja min lön och det braa är att jag eventuellt kan få mer kunskap av henne i form av utbildning. =)
Annars pendlar jag hem till min gammla bostad som ligger 3 timmar ifrån och hälsar på min kille som jag är så glad för!
KOmmentera gärna ! /Emily

• Kommentera inlägget... (0)